SIRIONÓ-INDIANERNA OCH TERRITORIEFRÅGAN 

- En uppföljning av TUFF:s bistånd i Bolivia 1994-96 

Författare: Robert Backlund och Anna Guwert

Materialet insamlat i Bolivia sommaren 1997 av
TUFFs Latinamerikagrupp:
 Robert Backlund, Veronica Ekroth,
Anna Guwert, Malin Lord och Håkan Mårtensson  

1. INLEDNING
            1.1 Sammanfattning
            1.2 Syftet med resan
            1.3 Beskrivning av markprojektet
            1.4 Metod
 

2. RESULTAT
            2.1 Presentation av Sirionó och byn Ibiato
            2.2 Andra biståndsgivare och samarbetspartners
            2.3 Skogvaktare
            2.4 Samtal med Vicente Ino (en av de äldsta i byn)
            2.5 Sirionós jaktyta
            2.6 Den ekologiska balansen i området
            2.7 Genomförandet av projektet  
            2.8 Situationen idag
 

3. DISKUSSION
            3.1 Avslutning av projektet
            3.2 Markfrågan i framtiden
            3.3 Markens pris
            3.4 Sirionós framtid och möjliga vägar att gå

Bilagor:
            Bilaga 1: CIDOB
            Bilaga 2: CEJIS

1     INLEDNING

Sommaren 1997 reste TUFF:s Latinamerikagrupp (LAG) till Bolivia.
LAG:s ursprungliga uppdrag från TUFF var att utvärdera det markprojekt som TUFF har stött under 94-96. Som framgår av denna rapport fanns varken praktiska förutsättningar eller ekonomiska resurser för detta. LAG:s vistelse i Ibiato blev dock en fantastisk upplevelse där vi bodde hos Sirionó och fick inblick i deras vardagsliv. Vi fick tillfälle till flera intressanta diskussioner med olika representanter från Sirionófolket där vi samtalade om vad de i dag anser om markprojektet och om deras planer och visioner inför framtiden. LAG:s intryck från dessa samtal samt personliga upplevelser och reflektioner ligger till grund för denna rapport.

1.1      Sammanfattning
Nedan görs en sammanfattning av de slutsatser som LAG dragit av markprojektets effekter.

1     Projektet har hittills inte lett till några drastiska förändringar av Sirionófolkets vardagsliv.

2     På grund av  det utökade markinnehavet känner Sirionó att omgivningen tar för givet att de har tillgång till mycket pengar, något som kan vara till nackdel för dem i olika situationer. 

3     Ytterligare områden att förfoga över kräver att Sirionó måste hålla marken under noggrann uppsikt, främst för att skydda den från inkräktare. Hittills har Sirionó haft svårigheter med detta. 

4     Sirionós kamp för marken är också en kamp för sina rättigheter. Genom denna process får Sirionó större  kunskaper om lagar och förordningar och om det bolivianska samhället i stort, samt ökad medvetenhet om sin situation. Deltagande i beslutsprocesser och kontakt med myndigheter ger dem förhandlingsvana och ökad självsäkerhet.

5     Ytterst leder Sirionós ökade kunskaper och möjligheter att delta i samhällslivet till större makt och inflytande över sin situation. På sikt borde detta vara en fördel för Bolivias ursprungsbefolkningar i allmänhet och för Sirionófolket i synnerhet. I ett längre perspektiv torde detta kunna leda till ökat självförtroende och självrespekt.

 1.2       Syftet med resan
LAG:s syfte med resan var främst att besöka Sirionófolket, en indiangrupp på Bolivias lågland. Vår förhoppning var att få ökad kunskap om Sirionós kultur och insikt i deras vardagsliv. Det blev också en uppföljningsresa av TUFF:s markprojekt i Bolivia. Sedan början av 90-talet har TUFF finansierat ett projekt vars mål har varit att ge Sirionó laglig rätt till sin mark.

Under projektets gång har ett generationsskifte ägt rum inom LAG. Som relativt nya medlemmar kände vi behov av att få egna erfarenheter av Bolivia. Samtidigt ville vi passa på att träffa några av LAG:s medlemmar som idag bor och arbetar i landet. Vi som åkte var Robert Backlund, Veronica Ekeroth, Anna Guwert,  Malin Lord och Håkan Mårtensson. LAG:s medlemmar i Bolivia är Alfonso Salas Russo i Trinidad och Gunilla Tovö i La Paz. Hugo Salas Russo har under en lång period varit en viktig resursperson för TUFF.

Program i Bolivia:

21/7 - 24/7 Santa Cruz
Möte med:
CEJIS; ett juristorgan vars uppdrag är att stärka olika indiangrupper, finansierat av biståndspengar och arbetar till stor del med territoriefrågor.
CIDOB; paraplyorganisation för ett hundratal mindre indianorganisationer i landet. Fungerar som rådgivare åt regeringen.
CIDDECRUZ; en form av stimuleringscenter för arbetslösa i lokalområdet.

24/7 - 27/7 San Javier
LAG besökte det kontorshus som med TUFF-bidrag uppförts åt organisationen CIP. CIP är en lokal indianorganisation med medlemmar från den etniska gruppen Paiconekas. Dessutom gjordes  studiebesök på ett internat samt besök i byn San Pablo.

28/7 - 10/8 Trinidad och Ibiato
Ungefär en veckas vistelse i Sirionóbyn Ibiato. Innan och efter denna vistelse hölls möten med Gunilla Tovö och Hugo Salas samt med Luis Viviani som var projektansvarig för markköpet hos organisationen CIDDEBENI.

1.3       Beskrivning av markprojektet
Stödjandet av ett hälsoprogram för ett 20-tal byar i LAG startade sitt engagemang i Bolivia 1988 i och med Beni-distriktet. Projektet genomfördes med finansiellt stöd från Sida samt insamlade medel från dagsverke i svenska skolor. Senare startade LAG tillsammans med Sirionó upp ett särskilt skogsåterplanteringsprogram för att rädda de sköra skogsområdena i Amazonas utkant. 1994 ansåg sig TUFF redo för att i samarbete med Sirionó och en lokal konsultorganisation, CIDDEBENI, börja ett sedan länge planerat jätteprojekt på närmare två miljoner kronor vars syfte var att förhandla och köpa tillbaka den mark som Sirionó enligt regeringsdekret har rätt till.

Sirionó är en liten indiangrupp som fortfarande till stor del försörjer sig på jakt och fiske. Ett stort problem för dem har varit att få laglig rätt till den mark där de bott och jagat sedan åtminstone 1930-talet och antagligen ännu längre tillbaka. Sirionós kamp för sin jord har pågått länge men intensifierades särskilt under 1990 då de som en av många indiangrupper deltog i en flera dagar lång protestmarsch, “Marschen för jord och värdighet” (La marcha por el territorio y la dignidad). Protesterna riktades mot boskapsägare som år efter år ökat sitt intrång på Sirionós område. Regeringen gav efter för dessa påtryckningar och gav Sirionó ett dekret på mark omfattandes flera tusen hektar. Problemet var dock att de boskapsägare som bedrev verksamhet på Sirionós områden hade legala rättigheter till marken. Dessa rättigheter var inskrivna i lagen och kom därmed att väga tyngre juridiskt sett än de dekret Sirionó hade.

Det projekt som TUFF tillsammans med Sirionó har genomfört har lett till att Sirionó har lyckats köpa 6000 hektar, förhandla sig till ytterligare 6000 hektar och genom särskilda avtal med boskapsägare fått tillstånd att röra sig fritt och jaga på ytterligare några tusen.

1.4       Metod
Det ursprungliga syftet med LAG:s resa var att göra en mindre utvärdering av markprojektet. Den korta vistelsen i byn Ibiato innebar en naturlig begränsning, likaså begränsade språkkunskaper, varför  rapporten istället har karaktären av en uppföljning.

Denna rapport gör inte anspråk på att vara en heltäckande kartläggning av projektets resultat, inte heller någon vetenskaplig undersökning. LAG vill i rapporten snarare redogöra för sina upplevelser och intryck av Sirionófolket och  markprojektet.

2     RESULTAT
Sirionófolket och byn Ibiato
2.1      Presentation av Trinidad i norra Bolivia.
Sirionós by Ibiato ligger sex mil utanför I Ibiato bor majoriteten av Sirionófolket, 500 - 600 människor. Ytterligare ett hundratal bor utspridda i de närliggande byarna. Byn anlades på 1930-talet då Sirionó blev bofasta. Dessförinnan var de nomader och talade ingen spanska. Under 1930-talet  kom amerikanska missionärer i kontakt med Sirionó för att lära dem spanska samt läsa och skriva med intentionen att kristna dem och skydda dem från det utsatta livet i skogen. Kvar i byn blev missionärsparets son Jack Anderson, vilken utnämnde sig själv till beskyddare, ledare och pastor.

Traditionellt sker livsmedelsförsörjningen genom jakt, fiske och insamlande av frukter och honung. På senare tid har Sirionó börjat med boskapsskötsel. Genom ett biståndsprojekt via organisationen Jordens Vänner drivs en nu plantskola där man bla försöker praktisera permakultur. Denna metod går ut på att odla i befintlig terräng utan att man tvingas  bränna ner skogen och tar därmed stor hänsyn till att jorden inte skall utarmas. Varje familj i Ibiato har rätt att odla på en jordlott om ca 1-3 hektar beroende på hur mycket de orkar arbeta. Medelåldern i byn är omkring 45 år och spädbarnsdödligheten är hög, brist på rent  vatten utgör den största hälsorisken. 

LAG fick ett allmänt intryck av att Ibiato är väldigt ledarstyrt. Männen innehar alla tunga poster och förefaller därmed ha störst makt och inflytande. I byn finns två hövdingar, den ena har ansvar för organiseringen av gemensamma aktiviteter t.ex. arbetet i byn, den andra  ansvarar  för byns externa kontakter. Det finns två präster och en ekonomiansvarig, vilka samtliga är män. Kvinnorna deltar i bymötena, men vi hade svårt att avgöra vilket inflytande de har på besluten. I dag finns en tendens att kvinnorna och de yngre lämnar byn.

2.2       Övriga biståndsgivare och samarbetspartners under  projekttiden
Under projekttiden har ett flertal enskilda organisationer och internationella organ bedrivit projekt i Ibiato. De som vi känner till är följande:

- Visión Mundial, betalar ett mål mat om dagen till byns barn.
I skrivande stund har Visión Mundial startat ett projekt för att förbättra tillgången på rent vatten.- Caritas, har bedrivit ett hälsoprojekt i byn.

- En dansk enskild organisation har gjort en socioekonomisk studie för att identifiera hur Sirionó skulle kunna öka sina inkomster. Utifrån detta har man lagt fram fyra förslag inriktade på honungsförsäljning, mejeri, skogsbruk samt turism.

- En japansk enskild organisation har köpt kor för att Sirionó skall kunna införa boskapsskötsel.

- Jordens Vänner och CEPAS (lokal enskild organisation) driver en plantskola med målet att öka Sirionós kunskaper om skogsvård och livsmedelsproduktion.

2.3 Skogvaktare
Skogvaktarens uppgift är att vakta markerna från intrång. Sirionó har sju skogvaktare i skogen runt om Ibiato. Deras Ganaderos har vid flera tillfällen släppt in boskap på Sirionós marker, och vid andra tillfällen förstört planteringar. Det har även förekommit tjuvjakt och stölder av virke. Enligt Lunchi, som är ansvarig för byns plantskola, är skogsvaktarna särskilt viktiga för att vakta planteringarna. Egentligen skall de vara 11 till antalet men alla har inte råd att utöva övervakandet, varför de för närvarande endast består av 7 personer. Det var tänkt att dessa skulle bo utspritt i skogen med sina familjer,  men så har det ej blivit.

2.4  Samtal med Vicente Ino (en av de äldsta i byn)
”Utomstående som kommer till Ibiato skadar Sirionó.”, säger Vicente Ino. ”När de kom och gjorde filmen[1] stal de en kultur och avbildade Sirionós särskilda dans. Tänk vad som händer när den sprids över världen och alla världens stammar till slut dansar hito-hito-dansen. Och hur skulle det se ut om vi tog någon annan stams dans? Dessutom har TUFF-stödet till markköpet inte beaktat det faktum att boskapsägarna nu tror att Sirionó har en massa pengar, vilket inte alls är bra. Marken köptes också helt tom. Det skulle varit bättre om man köpt kor eller något annat också.”

Nu tycker Vicente att vi kunde finansiera sådär en hundra kor så att man kunde visa boskapsägarna att marken faktiskt används. Vicente skulle aldrig sälja sitt arbete till boskapsägare. Det är en princip han har.

”Mina förfäder har kämpat hårt för denna mark” tillägger Vicente. ”Jakten har dock minskat, eftersom man bygger vägar och möjliggör för allt fler att tränga undan djuren. Det blir helt enkelt mer lättillgängligt att jaga.”

2.5     Sirionós jaktyta
Wendy Townsend är en amerikansk biolog som under flera år har studerat Sirionós jaktförhållanden samt djurbeståndet i skogen kring Ibiato. Hon har bott i byn under flera längre perioder. Enligt henne skulle Sirionó i nuläget, för att kunna leva på sin jakt, behöva en yta på uppskattningsvis 200 kvadratkilometer så att bytesdjuren hinner reproducera sig. Detta förutsatt att det redan finns mycket djur, vilket det knappast gör idag. Behovet ligger därför snarare på mellan 200 - 1000 kvadratkilometer. Under 1991-92 gjorde Wendy mätningar och kom fram till att Sirionó jagade på ca 360 - 380 kvadratkilometer. Det finns olika vetenskapliga teorier om ifall man jagar i mindre utsträckning när välståndet ökar eller om det kanske är jakten som bidrar till ökat välstånd.

2.6       Den ekologiska balansen i området
Ett av markprojektets viktigaste mål var att återställa den ekologiska balansen i området. Sirionó har problem med att djurbeståndet sjunker i antal. Detta kan dels bero på att människor utifrån jagar på deras mark, dels på att de själva ökar i antal. Eftersom Sirionó nu har papper på att marken är deras har de rätt att köra bort obehöriga människor som inkräktar på territoriet. Samtidigt är detta väldigt svårt att kontrollera. En stor del av den köpta marken passar bäst för boskapsskötsel. Det förefaller som om Sirionó i framtiden hoppas på att kunna  äta mer nötkött för att variera kosten. Sirionó har startat upp en plantskola med inriktning på skogsåterplantering vilket kan komma att förbättra den ekologiska balansen i framtiden. De har nu också rätt att förhindra olovlig skogsavverkning på sitt territorium.

2.7       Genomförandet av projektet
Enligt Luis Viviani, som inom CIDDEBENI har varit projektansvarig  för markköpet, finns det 17 boskapsägare innanför områdets gränser och fem stycken med angränsande gårdar till Sirionó-territoriet. ”Från början hade projektet inte räknat med att göra någon kartläggning av marken, vilket i slutändan faktiskt blev en del av projektet” säger han.

Sirionó har under en månads tid deltagit i att staka ut marken. De passade även upp på lantmäterikommissionen från La Paz bland annat med mat för att de skulle må bra.
Lucni berättar vidare:

”Det tog tid att mäta upp de 32 000 hektaren och sedan dröjde själva rapporten ett helt år. INRA[2]gav en karta. Sedan gjorde vi en exakt studie av varje boskapsägare. Sirionó informerades och beslutade tillsammans med CIDDEBENI om hur man skulle göra. Det undersöktes också vilka områden som Sirionó använde mest. Det gjordes också en studie av värdet på marken då, och eventuellt värde i framtiden. När vi träffade boskapsägarna, gjorde vi det i omgångar. Första vändan pratade vi bara, utan att nämna pengar. Paichane[3] hade mycket bytesdjur på sin mark, den var störst, men samtidigt hade Sirionó mycket stor respekt för och stod i tacksamhetsskuld till markägaren. Sirionó hade inte tillräckligt med is i magen när man skulle förhandla och kom i dåligt förhandlingsläge. De borde fått Paichane något billigare. Dock lärde man sig av detta och när det var dags för förhandlingar med nästa markägare, var man betydligt tuffare.”

”Regeringen skänkte hus till universitetet och universitetet skulle ha skänkt mark till Sirionó, vilket de inte gjorde automatiskt. Förhandlingar och påtryckningar inom projektet fick resultat. Det finns tre fall av reversion, det vill säga där vi lämnat in ansökan om att få rätt till marken, eftersom nuvarande ägare ej använder den. Dessa reversionsområden motsvarar 4000 ha där Sirionó dock fortfarande har problem genom att boskapsägare gör intrång. En av dessa marker har Banzer[4] själv skänkt.”

”Det finns två fall av gränsavtal med boskapsägare, där man bland annat fått rätt att jaga mot att man skyddar marken. Några boskapsägare gav sitt ord på att Sirionó skulle få extra mark, dock utan papper, eftersom byråkratin skulle ta alltför mycket tid i anspråk. Det har titulerats tre marker för Sirionó sedan marschen 1990. Bland dessa återfinns bland annat Villa Mari, ett stycke mark som det aldrig förhandlades om.”

Damien är en av hövdingarna i Ibiato med ansvar för Sirionós  utåtriktade verksamhet. Han säger att de är nöjda med marken. Men istället för att få tillgång till ytterligare mark skulle de vilja ha kossor.

2.8        Situationen idag  
Sirionó  jagar mycket i Bali. De har dock  förlorat möjligheten att arbeta för förra ägaren av Paichane och vet nu inte riktigt hur de skall gå vidare. Sirionó har successivt skaffat sig ökad erfarenhet om förhandlingar och territoriefrågor. Om inget nytt projekt snart kommer till stånd löper Siriono en risk att förlora de kunskaper de skaffat sig. 

3.    DISKUSSION

3.1       Avslutning av projektet
Då markprojektet avslutades 1996 fanns det kvar en outnyttjad summa på 60 000 dollar. Dessa pengar återbetalades till Sida. Anledningarna till att pengarna ej använts var flera. Dels fanns inga aktuella områden att köpa. Sirionó sade nej till ett område ägt av professor Cortes därför att han hade höjt priset alldeles för mycket jämfört med året innan. Dels var projektgruppen också osäker på hur stor marken var lagligt sett. Förutom den stora gården Villa Mari så fanns därför inget annan aktuellt mark att köpa. En ytterligare anledning till att projektet avslutades i förtid var att det hela drog ut på tiden. Slutrapporten lämnades in ca två år efter den ursprungliga tidsplaneringen.

3.2      Markfrågan i framtiden
Efter LAG:s vistelse i Ibiato känner vi en viss skepsis beträffande markens framtid. Dels frågar vi oss i vilken omfattning Sirionó arrenderar ut rätten att jaga och hugga virke. Dels torde viss risk föreligga att enskilda personer säljer eller spelar bort sina privata jordlotter. Liknande exempel har förekommit då enskilda personer har sålt kor för egen vinning. Visserligen innehar Sirionó som grupp den juridiska rätten till marken, men frågan är om landets lagar verkligen får genomslag ända ute hos Sirionó.

Ännu har markköpet inte påverkat Sirionófolkets möjligheter att försörja sig. De förefaller ha odlat och jagat lika mycket före markköpet som efter. Förhoppningsvis kan markinnehavet på längre sikt ändå medföra att Sirionó stärks som grupp och att detta främjar bevarandet  av deras kultur och traditioner och att utflyttningen från byn minskar.     

Att vara boskapsägare är ingen traditionell kulturtradition för Sirionó men innebär dock en möjlighet för dem att bli självförsörjande, vilket i sin tur förhoppningsvis kan leda till större självbestämmande. På så sätt kanske markköpet handlar mer om att få ökat inflytande över sin egen situation än bevarande av kulturtraditioner. Samtidigt kan tillgången till större territorium innebära att Sirionó får bättre möjligheter att bedriva sina traditionella försörjningskällor som jakt, fiske och honungssamlande.

Dialogen fortgår med flera olika markägare som besitter kringliggande gårdar. Syftet med detta är dock inte att köpa ny mark utan att försöka få de markägare som ej använder marken att  överlåta den till Sirionó enligt INRA-lagen. Det finns flera gårdar som Sirionó har rätt till och som står oanvända.

3.3       Markens pris
Vid det första markköpet, Paichane, hade Sirionó ingen förhandlingsvana. Med stor sannolikhet medförde detta att det slutgiltiga priset på marken blev väsentligt högre än vad som annars hade varit fallet. Mellanskillnaden kan betraktas som det pris Sirionó fick betala för att lära sig förhandlingsteknik och ökat självförtroende i deras kontakter med myndigheterna. 

3.4       Sirionós framtid och möjliga vägar att gå
Projektet har haft viss positiv inverkan på Sirionófolket. I och med att de själva deltagit i markköpsprocessen har de tillägnat sig kunskaper och erfarenheter inom förhandlingsteknik och grundläggande juridik. Denna kunskap är mycket värdefull och minskar risken för att de skall bli lurade och utnyttjade i framtiden.

Sedan missionären Jack Anderson lämnade byn har ett antal internationella biståndsorganisationer under ett tiotal år varit närvarande genom olika projekt. Under LAG:s vistelse i byn såg vi flera exempel på vad vi bedömer vara dåligt bistånd. Bland annat har den bolivianska regeringen givit Sirionó en dieselmotor för att framställa elektricitet, dock  utan att tänka på att mottagarna varken har resurser till underhåll eller  inköp av  bränsle varför följden blir att motorn förfaller. På 1980-talet borrades brunnar i Ibiato för att höja färskvattenkvalitén. Även dessa förfaller utan att någon sköter om dem och är i dagsläget  i det närmaste obrukbara. 

Sirionó verkar ovana vid att ta egna initiativ för att förbättra sin situation, men tar tacksamt emot stöd utifrån. Detta skulle kunna bero på att de till viss del har blivit biståndsberoende. Jack Andersons inflytande kan också ha påverkat gruppen i passiv riktning. Sirionó  kanske inte heller har så stora förutsättningar för  mer genomgripande förändringar då de i dag lever marginaliserade från det omkringliggande samhället och saknar  kunskaper  om sådant som  politik och ekonomi och hur samhället fungerar i stort. Detta kan göra att de har svårt att  inse sitt kulturella värde som ursprungsbefolkning.

Trenderna inom biståndspolitiken i dag är att man i möjligaste mån skall invänta målgruppens initiativ till förändring för att på sätt undvika paternalistiskt bistånd. Detta tål att diskuteras eftersom alla målgrupper inte har förutsättningar att se sig själva i ett större sammanhang och sin utveckling i ett längre perspektiv.

För att Sirionó i framtiden skall kunna utvecklas i positiv riktning anser LAG det vara av stor betydelse att Sirionó stärks som etnisk grupp. Detta kan ske bl a annat genom att ställa resurser till förfogande för utbildning på basnivå samt att de får chans att lära sig mer om det bolivianska samhället, ekonomi och politik. Detta för att de skall kunna tillvarata sina egna intressen och därmed styra sin egen utveckling. Sirionó behöver också resurser för att kunna utveckla utbyte och kontakter med andra ursprungsbefolkningar. Detta är något som vi inom LAG tror är viktigt för att Sirionó skall kunna stärkas som grupp. Att utveckla den interregionala kontakten med organisationerna inom CIDOB kan i förlängningen stärka den nationella indianrörelsen i stort.