Tuff-Indien-rapporter

I Dharampurs djungel

Läget vid projektstarten 1978.

Djupt nere i det inre av Södra Gujarat ligger DHARAMPUR kommun i Valsad distrikt, gränsande till Maharashtra och Dadra-Nagar. Dharampur, till ytan den största kommunen i Gujarat, är ett mycket fattigt och underutvecklat område dit den moderna civilisationen inte nått.

Av dess 237 byar fördelade på ca 900 km2 är ungefär 175 byar belägna i ett kraftigt kuperat område ( ung 650 m.ö.h.) avgränsade från omvärlden, där invånarna är nästan okända, ohörda och negligerade.

Naturen är storslagen och vacker med de askgrå bergen som reser sig mot den blå himlen, höga träd av teak, khair och mahua, bambu här och var, med utspridda hyddor bildande små byar.

Språket är ett enkelt, vackert talspråk, en blandning av Gujarati och Marathi. 95 % av invånarna kan varken skriva eller läsa.

Monsunregnet är mycket kraftigt, 2500 - 3000 mm per år, men det finns inga reservoarer, naturliga eller konstgjorda. Många av byarna har, i synnerhet under sommaren, akut brist på dricksvatten så att människorna måste dricka gyttjigt vatten från diken och vattensamlingar.

Elektriciteten har nått bara till ett fåtal platser nära tätorten Dharampur. Dåliga backiga, serpentinvägar är framkomliga enbart med jeep, och detta endast en del av året. En enkel buss kommer dagligen med förnödenheter november till juni. Under monsunregnet är Dharampur avstängt från omvärlden under fem månader. Milslånga vandringar är då en normal del av livet.

Infödingarnas små backiga odlingar med låg produktivitet är helt beroende av naturens nyckfullhet och förser dem med mat som räcker under fem månader. Ett tillstånd av kronisk matbrist uppträder i de flesta byarna från mars månad. Man kan nästan inte förstå dessa tillstånd. Deras diet består nästan helt av bröd bakat på en blandning av nagli och krossad salt-chilli. Ris och dal(linser) förekommer någon gång då och då. Grönsaker är sällsynta. Mjölk och smör kan man bara drömma om.

Även deras kläder är dåliga. Männen bär för det mesta en "langoti" med en ganji eller skjorta. Kvinnorna bär en liten bit av sari. Barnen är vanligen nakna. Förutom några plåtkokkärl och lerkrukor äger invånarna nästan ingenting. De bor i små hyddor byggda av bambu, lera och trä.

Kronisk malaria är det största problemet och har blivit en del av deras liv. Många invånare nyttjar hembränt för att glömma sina plågor av hunger och sjukdomar. Buksmärta är en av dom vanligaste komplikationerna. Brist på sanitära anordningar och otjänligt dricksvatten leder till olika invärtes sjukdomar. Inälvsmask är mycket vanligt och ger en kronisk dålig matsmältning och diarré som i sin tur leder till undernäring. Nattblindhet och ofta förekommande ögoninfektioner orsakad av A-vitaminbrist har blivit en del av deras liv. Under den torra perioden blir ett stort antal gravida kvinnor, barn och även vuxna nattblinda. Under monsunen, tvingas invånarna, i avsaknad av mat, att äta gröna blad från olika plantor med A-vitamin så att en del av nattblindheten försvinner.

Så var förhållandena när TUFF:s partners Kokila och Bhikhu Vyas startade ett utvecklingsarbete som idag har givit ett enormt resultat

År 1978 startade TUFF och TUFFs samarbetsparter GSS med Kokila och Bhikhu Vyas i spetsen projekten i Dharamphur. De har genom åren omfattat:

Vattenförsörjning.

103 grävda och några djupborrade brunnar.
Små fångdammar.
Hjälp med inköp av dieseldrivna pumpar för vatten från floderna, vilket har gett möjlighet till större odlingar.

Utbildning.

7 st mini-internatskolor för klass 1 och 2 är i gång.
En större internatskola, Khanda, har delfinansierats av TUFF.
Till eleverna från dessa skolor ges hjälp till fortsatt skolgång i större skolor utanför Dharampur.

Jordbruk.

Ca 26 000 Mango- och andra träd har planterats.
Bönderna får utbildning i terrassering av marken för förhindrande av bortspolning av matjord under monsunregnet.
Högkvalitetsfröer delfinansieras för erhållande av bättre skördar.

HÄR finns en rapport från sept. 1999

Förskolor – Balwadies i delstaten Gujarat i Indien

När det är säsong för att skörda sockerrören på de stora godsägarnas plantager flyttar sockerrörshuggarna, koytas, ner från sina byar och bor med sina familjer i ytterst primitiva hyddor. Detta är ett tillfälle att erbjuda deras samlade barn utbildning.

I 40 tältskolor i sockerrörsshuggarläger har ca 1500 barn fått förskoleundervisning under 5 månader från november till april.

I varje tältskola finns en lärarinna som tar hand om barnen varje förmiddag 6 dagar i veckan. Förutom enkel undervisning får barnen sjunga, dansa, leka och höra sagor. Barnen ritar också kort (greeting-cards) som säljs av TUFF och skolbarn i Sverige till förmån för projektet. Varje "skoldag" avslutas med ett mycket omtyckt mellanmål. Under säsongen får barnen en omgång kläder; klänningar till flickorna och shorts och skjortor till pojkarna.

På försök bedrevs också vanlig skolundervisning – klass 1 och 2 – för ca 30 barn till sockerrörshuggare. Skollokal var Tyresö Kommun Teachers´ house.

En välutrustad lekplats har iordningställts dit barnen i förskolorna får komma en gång i veckan. Ett mycket populärt utflyktsmål.

För första gången har ett sockerrörsbruk samt State Bank of India varit med och finansierat en del av verksamheten.

Ett viktigt steg mot vårt mål: Hjälp till självhjälp.

Dharampur.

Undervisning: Uppe i Dharampurs bergstrakter finns nu 7 små internatskolor med tillsammans ca 700 elever i klass 1 och 2. Barnen bor på skolorna och får mat, kläder, skolböcker och god tillsyn.De ca 400, som slutat klass 2 får fortsatt undervisning i statliga mellanstadieskolor.

Hälsovård: 10 kontroll-läger för ögon, tänder och hälsa har genomförts. 1500 personer har undersökts av läkarna. 27 starroperationer har genomförts.
Varje månad har 150 gravida kvinnor kontrollerats.
Lärarna i projektet har under hela året delat ut gratis medicin till invånarna i kringliggande byar.

Vatten: 6 nya pumpar och brunnar har iordningställts. Hittills har ungefär 25 000 personer fått rent dricksvatten.

Belysning: Alla de 7 skolorna samt 50 familjer har försetts med solcells-lampor. ( 25% från projektet och 75% från Indiska staten).

Byggnader: En av skolorna har försetts med ett tegelhus med 3 rum. 75 % av dessa kostnader har betalats av Parle Products Trust i Bombay. De andra skolorna (enkla lerhus) står nu i tur att rustas upp. Detta är en milstolpe i projektet.

Studieresa: Alla anställda i TUFF-projekten fick göra en mycket uppskattad studieresa till Himalaya.

Besök från Sverige: Projekten besöktes under säsongen av 5 personer från Sverige.

TUFF-projekten som nu har pågått i mer än 20 år blir mer och mer uppmärksammade i delstaten Gujarat.

Ett stort tack till Kokila och Bhikhu Vyas för att de så väl förvaltar de pengar som TUff sänder.
Ca 800 000 kronor årligen som skolor, enskilda personer samt SIDA bidragit med. Dem tackar vi givetvis också!

HÄR finns en rapport från sept. 1999